Igår var man i Umeå och handlade kläder för 650 kronor. Men resan dit och hem var gratis, samt maten för det bjöd Johannes på. Det var verkligen supersnällt!


Det roliga var att jag kände mig som småbarn på nytt. Jag satt i baksätet med Daniel, småjävlades lite medans de "vuxna" gick in på Statoil för att handla burgare. Samt att vi satt fast bakom 2 gigantiska lådor med fläktar som Johannes inhandlat tidigare på dagen. Vi kunde inte röra oss en millimeter, förutom i sidled vilket vi bestämde att inte göra. Så jävla onödigt.



  Johannes mor var med i minibussen också, men hon kan varken prata svenska eller engelska, bara persiska. Så hon satt och slängde kyssar på mig, och Daniel fick lov att förklara varför hela tiden. Dels för att jag hade fint namn, och att jag hade ett såntdär snällt ansikte. Hon kunde se på folk om de var ondskefulla eller något. Hon är lite halvsenil, men väldigt trevlig hon med, trots komminikationsproblemet.


Jag är nöjd av klädvalen, men kan inte ljuga om att jag blev förbannad under dagen. Jag kan inte ha samma storlekar som förut, och jag blev så pass pissed en argsint kvinna kan bli utan att vara psycho. Men efter ett del tänk drog jag mig tillbaka till butikerna och köpte det jag hade prövat förut.



Orkar inte skriva mer nu! Men det var skönt med omväxling igår.