Jag skrev nyss ett långt jävla inlägg om hur jag ville bli skådis när jag var liten. Men att jag efter alla år på Estet, blev otroligt avtänd. Eller blev varse om att stå på scen, är inget för mig.

Att stå framför en kamera är en helt annan sak. Mindre pinsamt och stelt.

Att stå på scenen i Latikbergs Bygdegård var kanske enklare för att man stod inför förtjusta föreldrar med kaffekoppar i händerna istället för hormonstinna och arga tonåringar.


Mitt inlägg avbröts helt enkelt eftersom datorn fick för sig att uppdateras. Den sa inte ens till innan. Förbannade teknologi.

Pojkarna älskar att sitta och glo på sånthär. Varför? För att över 2000 pers dog!
Hehe död och elände är som en drog för dem. kanske. Hoppas inte.

Äldsta vill ju bli komiker eller skådespelare, kanske både och? Det är ett gott tecken!
Hursomhelst så är det jävligt tråkigt. Men mer intressant än vad de brukar titta på annars. Typ spel om hur man jagar animerade renar.



Nu ska jag sluta babbla. Ciao! Tah-tah