Men tjenare
Nu sitter jag här och skriver igen. Det som jag prioriterar väldigt högt i mitt liv just nu, att hålla bloggen vid liv.
Ni som inte känner mig eller har mig som vän på Facebook har ingen aning om vad som händer i mitt liv! Synd!
Hehe nu orkar jag inte skriva mer.
hej hej!
Bloggen äro död
Orkar nämligen inte lägga ner så mycket tid på att skriva längre. Jag ligger istället som en klubbad säl hemma i lägenheten i Solna och gör ingenting. Eller så jobbar jag. Eller går i skolan.
Och så har jag blivit sjuk, perfekt till min syster Sonjas ankomst! Förra året all over again då jag låg i ett av Berns hotellrum och hostade slem i en påse. Men inte lika illa dock. Jag mår bättre nu, är faktiskt rätt kontaktbar.
Fick sjukanmäla mig från både skola och jobb. Det känns värdelöst. Inte bra alls. Blöh.
Detta är det första jag fick göra i skolan med radio hehe.
Medverkande är :
Sonja
Rebecca
Max ( som fruktrelaterande slusk)
Lucas ( "var digsjälv")
..... och David ( Ska vi gå hem till dig, eller hem till mig?)
Kvalité på hög nivå!
Mina vänner
De vet det mesta om mig, det allra värsta iallafall, och inget skulle chocka dem. Dem får mig att skratta och vara glad, och de finns där när jag är nere. Ja herregud, om alla ändå hade privilegiet att ha så bra vänner som mig! Då skulle världen vara en finare plats. Jesus hade varit stolt. Mighty proud. Alla skulle stå i en välorganierad ring och sjunga "kumbaya my lord" .
Denna låt är till er ;
Hahaha tog mig hundra år att hitta den. Suck vad b.
Long time no see
Hellu there, you damn fine people!
Jag har kommit tillbaka till Sverige, och det gjorde jag i Söndags. Men jag har ingen somhelst lust eller ork att uppdatera de 7 människorna som läser min blogg längre. Förutom nu dock.
Jag tog mina väskor och reste hemmåt med flyget, precis som planerat. Och det var med tungt hjärta jag separerade från Mimmi vid busshållsplatsen. Vi hade riktigt roligt! Har inte skrattat så på länge. Och det säger jag med allvarlig uppsyn och med ett skrattade och poetiskt sinne.
Gjorde inte så många turistsaker, såg London bridge.. och... mm... Big Ben. Men det var mest i förbifarten. Skulle gå in på London Dungeon men det blev en billigare kopia tvärs över gatan istället. Det var roligt det med, om än lite b hehe. Inte skrämmande alls. Förutom när en baby försökte att pissa mig i ansiktet. Då skrek jag till.
Piercade mig också. Som jag sa i föregående inlägg. Ohlala.
Eyyy yooooo
