Nu har jag äntligen beställt de där förbenade julklapparna!
Men ingenting till barnen. Uttrycket "Can someone please think of the children?!" rör inte mig. Det överlämnar jag till alla mormödrar, mammor, pappor, pappors pappor, mammors gammelmammor etc etc.
De lär med andra ord inte gå julklappslösa i vilket fall somhelst.

Jag tänker på alla vuxna(de jag har råd med), som tänkt att julafton är slut för deras del. Det är det inte!
Inte i år iallafall. För dem jag har haft råd med.



Det är ungifär såhär jag föreställer mig att det är när man dör. En snygg hunk vinkar och välkomnar en till pärleporten. Dock ska han vara halvnaken och inoljad med ett gammalt nintendospel i handen. Sen får man sitta där med gud och ta en klunk pilsner och en bit drömkaka.

Hade egentligen tänkt lägga upp en bild på en julklapp, eftersom det är det jag skriver om. Men icket.
Jag hittade Daniel i bildvraket och kunde helt enkelt inte låta bli.



Nu ska jag ut och promenera eller något. Jag har suttit inomhus hela dagen, och imorrn jobbar jag. Yäh yäh.