Det är banne mig vad man ska vakna sent om dagarna nuförtiden! Men det är väldigt svårt att låta bli.

Jag drömde nämligen att jag var med min drömkille på ett varuhus. Och innan det så var jag på en fest i Lillys nya hus och ett ex som kom dit alldeles packad och hängde. Han sa att han älskade att spela "Diamant". Det gick ut på att man skulle styra några magnetiska diamanter på en schackbräda, men hur själva upplägget gick till var obegripligt. Han sa "Man flyttar diamanterna så att de formas som en diamant i mitten, och man vinner".

Jag tyckte att det var skitkasst. Och när han väl hade förklarat kunde ju vem fasen som helst vinna. Innan det så hade ingen vetat om det, och han var en obesegrad mästare.

Sen var jag och mamma i hennes lägenhet, men den hade krymt. Såg jättemycket ut som Veronikas gamla rum Latikberg. Det hade fryst ute, och ingen mindre än "Frihetsgudinnan" hängde utanför vårat fönster. Mamma var orolig att en ny istid skulle komma tillbaka, för jag hade sett en dokumentär från folk som bodde i himmelen. Eller högt upp i bergen, någonstans högt var det.

Jag ska försöka citera vad de sa medans jag kommer ihåg " De skjöt ett skott i himmelen, men det dånade väldigt tyst. Deras saker rostade och en ny istid är påväg". Något sånt, inte ordagrant med likndande. Det med skottet stämde iallafall.

Så mamma ville gå ner till ett biblotek och samla böcker, för att läsa eller bränna vet jag faktiskt inte. Hon är ju tokig i böcker! Jag stannade kvar med mina kusiner som helt plötsligt befann sig där hos mig och sen vaknade jag.


Min dröm började att påminna lite väl mycket om "The day after tomorrow", förutom att jag inte skulle ha en pappa som gick hundra mil för att rädda mig, så jag vaknade. Jag tyckte att jag inte skulle missa något.


Men jaja! Nu ska jag inte uttråka er mer med min konstiga sömnfantasi. Ska klä på mig och eventuellt sluta äta popcorn.


Btw så var vi och åkte skoter igår, det gick sådär. Vi kom kanske 2 meter sen ramlade vi ner i djupsnön. Bengt hjälpte oss att komma på rätt spår igen, men vi tippade ännu en gång i ett dyngdike typ 3 meter bort. Och snön gick till pattarna, så det var tur att jag hade min overall på mig! Sen kom Bengt tillbaka, med våfflor på sina fötter för att hjälpa oss komma loss. Sen sa han "Nu borde ni väl endå klara av att köra 10 meter till spåret", "ja" sa jag.

Vi kom till spåret, men det lutade så jag ramlade av en tredje gång. Sen körde vi runt byn och nästan ner till Bomsjön!
Tack tack Bengt som gör så mycket för mig. Det var Daniels första gång på en skoter, så han tyckte att det var helt hysteriskt roligt.