Mammas bil var borta, grannen hade monterat loss allt och gömt ägodelarna i stora kassar och kvar var bara skräp.

Alla syskon var samlade, men vi var fast i ett stort hus, samma hus som mamma bor i. Det var troll och monster överallt, men vi gjorde allt i vår makt för att få det under kontroll.

Grannen, som var en utsugande parasit hade somsagt tagit alla ägodelar och sagt att det var hennes. I rent vemod drog jag upp henne mot väggen och skrek att hon skulle ge fan i att röra andras saker. Sen kastade jag ner henne på backen, med en utomordentlig "feel good" känsla som effekt och spottade henne rakt i ansiktet.

Sonja, som alltid var efter mig i det okontrollbara kaoset skrek att jag hade ett troll efter mig. Han var stor, svarthårig och rödögd med vårtiga inslag i huden. Han var det otäckaste trollet som fanns i hushållet, och för att besegra honom krävdes det utomordentlig styrka.

Sonja sa också att hon tyckte att han såg ut som Micke Tornving, den där komikern, och efter det var allt a piece of cake. Han var inte alls lika skrämmande längre, speciellt inte med tanke på hur snäll han verkarde vara i "Playa del Sol".

Så jag drog honom över axeln och började doppa honom i en magisk sörja som utformade foton på ett magiskt papper.
Om man doppade syrrans ansikte i sörjan kunde hon hamna på ett foto där hon aldrig varit förut, tillsammans med den andre man doppade.

Hon sa att hon ville ha ett foto av henne och Micke Tornving, så jag doppade i båda två samtidigt, men ingenting hände. Det visade sig sen att jag hade doppat bara fittan av Mr.Tornving i smeten, och då började vi att skratta. Under själva doppandet hade de alltså krympt till Barbie&Ken storlekar, och själva utformandet av organen likaså. Och vem vill vara med på samma kort som en plastfitta?

Daniel sa att jag skrattade gråtliknande i sömnen, och att jag sen hade vaknat.


Det stod något på Micke Tornvings vagina, men jag såg inte vad. Jag tyckte även det var så himla klyftigt.


De andra syskonen hade också en avgörande roll i handlingen, om kampen mot det onda men jag kommer dessvärre inte ihåg allt. Förutom att Thomas kastade mig över en stor mur, för att han är så lång och stark. Veronika använde väl sitt skarpa intellekt och Viktoria sin kvickhet. Som ett par superhjältar helt enkelt.


Idag är man sjuk, men man klarade endå av att skriva ner sin dröm! Sen måste jag säga att om du(mr.Tornving), läser detta så ber jag om ursäkt. Jag tycker att du är fantastisk.