Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag sov länge inatt. Och jag var inte ett dugg stressad.
- Ibland vaknade jag och kollade klockan, men tyckte hela tiden att tiden stod stilla. Det var den bästa jävla sömn jag haft på 30 år(och jag har bara levt 21 av dem).


Det var nog Daniels förtjänst antar jag, för jag ringde och berättade om min bitande ångest. Han sa mest "Ta det lungt, herregud. Vad är du stressad över? Du har typ 8 timmar på dig att göra allt.".
Jag svarar alltid "Men det går så snabbt!!"

Han tycker förmodligen att jag är ett pain in the ass ibland, men vad ska man göra? Jag har blödiga gener.


Om en halvtimme ska jag vara på jobbet och göra en massa saker, men just nu försöker jag ta det lungt och dricka mycket vatten. Annars blir jag yr och jävligt illamående. Veckohandlingen är det jag gruvar mig mest över.