Jag har det jobbigt med jobbet, eller snarare inte. Hela dagen idag har varit astrevlig, även om det känns som om tiden frusit. Vilket jag trodde att den gjort när klockan stannat på 4 inne i allrummet. Jag tänkte "vilken fasa" och ryste. Jag vill ju helst komma hem någon gång också!


Sonja smet undan igen så att man inte hann säga hejdå, men jag fick iallafall pussa barnen. Fia satt och slängde pussar på mig från bilen, och Svante tittade lite ointresserat på mig och sa "Hej då hej då". Han kunde nog inte vänta med att bli av med mig! Men han är rätt söt endå. Jävla unge.


Jag har fått en halvtimmes rast som är i princip brukad nu. Det är inte mycket att hurra över, men det är inte länge kvar tills jag slutar! Och lite sovmorgon har man imörrn med. 10 - 20.15. Långa pass, men som man brukar säga "mer cash".


Måste förresten påminna er om att sörja Micheal Jacksson!

Hojt!