Idag har jag krälat runt Vilhelmina i mammas vrålåk till bil och fått halvnapp på åtminstånde ett ställe - Ossians dagis.

Jag tänkte infiltera stället utan att de ens vet om att vi är släkt och favorisera honom på sätt som är otänkbara för den mänskliga hjärnan. Plus hålla ett öga på barn som kissar vid sidan av toalettringen. Det ingår i jobbet, inte i mitt infilteringsarbete.

Hon som jag pratade med var jättetrevlig, och jag hoppas verkligen att någon i personalen bli obotlig sjuk så att jag får hoppa in. Eller nja, kanske att någon i personalen går i pension då. Det vore kanske bättre och mindre otrevligt. Jag fick en såndär blankett man ska fylla i och skicka in till polisen, utifall jag antastat ett barn tidigare i mitt i liv.

Jag hoppas att jag inte gjort det, men när man är i fyllan så, ja vad ska man säga? Minnet är inte som det brukade.
  Nä, ursch och blä. Men det är tur att de har ett sånt system faktiskt.

Jag vet inte riktigt varför, men varje gång de frågar om min gymnasieutbildning så sjunker jag ihop och säger med ett flin "Estet Teater". Varför? Skäms jag? Det borde jag väl inte göra! Men jag vet att i mångas ögon så är det en fjantlinje som inte leder till något. Varför? Många frågor som tåls att svara på. Kan ju underhålla folk med min överbegåvade mimteknik tex.


Jag var på en informationsträff också om olika äldreboenden och skrev upp mig på intresselistor. De som stod där verkade lite nonchalanta när jag försökte prata med dem. Jag undrar hur mycket de tittar på de där lapparna efteråt faktiskt. Vi får väl se! Jag hoppas.

Heya