Jag kan vara rätt stel av mig. Ja herregud. Jag önskar faktiskt att jag kunde låta bli, men hur ska man ta sig till? Jag vill inte bli en såndär tillgjord gammal tant som ler åt ingenting och gör en massa gester som ingen skulle förstå varför. Det är det värsta jag vet! Drömmer mardrömmar om detta fenomen.

Det utspelar sig med att jag står där och pratar med en kund, ler och säger "Men guuh va fin du är i håret, jaaah... Ha en bra dag dååh, taaaack". Som om det vore inrepeterat, och det känns nästan som jag är så lite till vardags nuförtiden. Inte att jag springer runt och slickar röv, men just den där känslan av att jag kan vara lite tillgjord. Ursch! Kan ingen rycka ur mig detta horibla mönster?

  Nej nu ska det fan bli andra bullar. Tror jag kan ha blivit lite hjärntvättad av folket på arbetsförmedlingen faktiskt, så det är helt klart delvis deras fel.