Jag vet inte vad det är med mig nuförtiden. Jag vill verkligen inte gå upp i vikt, men endå finns det där begäret att köpa godis kvar. Jag vet konsekvenserna, och jag stannar ofta upp för att tänka hur det var innan jag började att träna.
  Jag slet trots allt som ett djur i 5-6 veckor på cykeln, nästan varje sketen dag. Jag har gått ner 4-5 kilo och har stannat där trots att jag stannat upp helt med träningen i 2 månader.

 Ikväll köpte jag tex en väldigt liten påse med choklad, trots att jag inte ville. Men vet ni vad jag gjorde då? Satte mig på cykeln i 40 minuter och plågade skiten ur migsjälv! Gjorde samma sak igår.  Att straffcykla är inte alls lika behagligt som ett straffknull, det kan jag intyga. Jag har inte trivts med att gå runt och äta lite halvkasst utan att träna, det inser jag förhoppningsvis nu. Det är värt att känna sin kropp stegvist förendras, till det goda mer slimmade stadiet förstås.

< - En nöjd Vanja är en glad Vanja.



Sen såg jag lite på Despirare Houswifes och lite ur Sex and the city-filmen. Mest för att ha något att titta på utan att bli distraherad av att svetten höll på att täppa igen mina näsborrar. Luft är ett privilegium.