Hejsan!

Nu är jag inne på min femte sjukdag, och vad skall man säga? Bättre. 100% bättre än i Fredags, men fortfarande inte bra. Jag torrhostar och har problem med att svälja, sen är också fräschetskänslan begränsad.

Spelar ingen roll hur mycket jag duschar och gnuggar in mina skinkor med tvål så känner man sig som Dunderklumpens smutsiga blöjkompis.

Eller jag vet inte om han var smutsig, men har något som klart ser ut som en blöja. Kanske en trasa? Nu låter det dock som om jag sitter och skiter på mig hela tiden, faktiskt inte riktigt korrekt. Det vore kanske lite extremt. Jag menar bara att jag inte känner mig så fräsch.




Daniel är hos sin kompis och diskuterar viktiga saker, men jag beslöt mig för att sitta hemma och göra ingenting. Hans internet har strypts efter alla dagars intensiva filmtittande, vilket kanske var väntat dock.  Men det försvårar mina aktiviteter också. Det roligaste jag har att göra just nu är att duscha! Kanske dags igen... suck...


Måste fylla på min mobil också, den är helt tom. Men när jag legat och varit döende dessa dagar har jag inte riktigt tagit mig för den aktiviteten. Jag gruvar mig för inatt. Fyfan vad jag gruvar mig för inatt.

EN DRÖM

Efter ca 14 timmar sömn så drömde jag en liten dröm idag. Det hela började med att jag försökte få min mamma ur hennes sluskiga ex"pojkväns" hus i Latikberg, men slutade istället med en bisarr monsterflykt-bananza.
Monstren var inte alls olika Gremlins, men med ett grymmare uttryck i ansiktet.  Och så hade de livsfarliga laser-gevär de laddade en stund innan de tryckte av.
Under den tiden kunde man sparka dem i skrevet eller ta en och slå ner andra med den först nämnda.

Jag hade med mig Sonja och en tjej som såg ut som Veronika, men det var inte Veronika. Skitskumt. Jag hade även vid denna tidpunkt lyckats rädda mamma ur ett mörkt helvete och dragit in henne i ett annat.


Efter flera timmars intensivt skjutande med geväret, slungandet och försöken att få de andra att hjälpa mig att slåss så orkade jag fan inte mer. Jag bad alla att följa mig ner i ett hål jag sett monstren komma upp ur, med risk för att bli mördade. Jag visste inte vad som döljde sig i mörkret.

Vi hade med oss 2 barn eller något också, som jag inte brydde mig ett piss om. Jag blev mest irriterad över att de fördröjde oss och började att leka med monstren som... ja jag vet inte. Varför lekte monstren med barnen?


Vi kröp stillsamt ner i hålet. Jag först som hade med mig ficklampan. De andra kom tätt efter. Ett av barnen råkade komma åt en knapp på väggen, och plötslligt såg vi var vi befann oss.

- I ETT UNDERJORDISKT FANTASIHUS -  

Allt var verkligen svinstort, och vackert. Jag frågade mig hela tiden varför mammas ex bodde i ett husaktigt utedass när han bara hade kunnat hoppa ner genom hålet på golvet och leva som en kung. Men han har aldrig varit känd för sitt skarpa intellekt, så jag lämnade funderingarna bakom mig.


Vi gick och gick, över fontäner och rinnande vatten och fram till en dörr. En man stod där och välkomnade oss till den mest fantastiska plats i universum. Bara ett steg bakom dörren och vi skulle veta var vi befann oss. Vi ville verkligen fly, och vad kunde vara bättre än det underjordiska fantasihuset?
Mannen nickade och öppnade dörren. Vi steg ut och fick en se en skylt ;

- FARSTA STRAND -

Jag började att gråta. Det regnade och var grådassigt ute.



Slut



Ni som orkade läsa ska ha några extrapoäng!