Jag satt och tänkte lite på mitt förflutna idag och jag kom fram till att det varit rätt okej, bortsett från vissa detaljer(men vem har inte små detaljer?).

Hela barndomsperioden är en tid jag varje dag ser tillbaka på med kärlek och längtan. Jag kan nog ärligt säga att det var den bästa tiden i mitt liv hittills.

Tonåren... njää. Not so much. Beror nog mest på alla fjortisar som sprang runt(inklusive migsjälv). Mycket skitsnack, mycket av allt. Men har man turen kan man växa upp och se saker från ett annat perspektiv. Eller snarare att man lärt sig hur man ska och inte ska bete sig mot andra.

Alla har dock inte den turen, och för er väntar karma! Karma i tell you! It will strike like lightning.  Antingen blir ni feta, deprimerade eller påkörda av älgar(som kör bil). Hehe kanske inte, men något iallafall.

Nej, hursomhelst så var inte hela tonårsperioden skit. Jag hade många glada stunder där också givetvis, för det var ju då jag träffade Desireé tex! Henne har jag mycket att tacka för.

Under gymnasiet var jag nog rätt tillbakadragen, lite vilsen. Ungifär som idag hehe, eller njä. Inte direkt. Det var lite kämpigt dock, men jag lyckades hålla betygen uppe.

Jag i den överdekorerade butiken. I Stockholm. Där jag nu bor.

Och för 2 år sedan blev jag vän med Daniel, vilket underlättade mitt liv kollosalt. Han fick mig att inse att allt inte behövde vara så himla jobbigt och ansträngt hela tiden, och att man faktiskt kunde hitta på saker ihop utan att känna sig tillgjord. Eller att man kunde hitta på saker överhuvudtaget. Man behövde inte känna att man gatt vara till lags hela tiden heller, vilket jag under en lång period försökt att eftersträva.


Det är väl så det ska vara, men jag hade inte riktigt fattat det. Men tillslut så!


Idag bor jag i Stockholm, mår rätt bra och har bra vänner. Dem kan man prata om allt med, och det stannar där. Avståndet är inte så önskvärt dock.

- Och så försöker jag tappa överflödsfläsket jag odlat under åren. Jag hoppas att det ska gå vägen, men det lär det väl om jag har tur och självdiciplin. Det är 3 månader sedan jag började min kamp! HOW HOW HOW(försöker låta som spelarna i Amerikansk fotboll)!


Heya, ha en gó helg. Blev en jävla massa att läsa. Jag ber om ursäkt.