Nu har jag nyss kommit hem från Åkersberga centrum. Jag fick åka dit 2 vändor eftersom jag glömde att köpa cider(dödsviktigt).

Jag hämtade också min "nya" telefon som gick sönder på första veckan. Jag har fått skicka in mobilen 2 ggr och det har gjort mig mer eller mindre psykstörd på dagens teknik. Men nu verkar den fungera, och jag ska aldrig låta den ladda ur helt.

- Sanna mina ord! Går den sönder igen ska jag ta en hammare och göra slut på eländet!

Och på vägen hem från systemet såg jag en man ligga i gräset brevid kanalen. Han verkade helt borta och kröp på alla fyra innan han tillslut la sig i fosterställning. Jag stannade genast cykeln och bestämde mig för att fråga om han behövde hjälp.

Mycket riktigt var han asfull och kunde inte stå upp av egen kraft. Så jag ringde 112 och fick polisen att komma dit och hjälpa honom hem! Det kom en kvinna och väntade med mig också, så det blev trevligare.


Jag förstår inte riktigt hur folk kan gå förbi en människa som uppenbarligen är i behov av hjälp? Tänk om man själv låg där och mådde dåligt, skulle man vilja bli ignorerad? För det hade gått förbi minst 7 pers innan mig.



Jajja! Dagens samhälle alltså. Voj voj.