Japanska barnfilmer - chi chi eller något
Jag åt nyss middag, köttfileér med broccoli. Det var gött. Rap. Intressantare än så kan det inte bli i dagsläget! Iallafall inte för mig.
Jag ska gå tillbaka till statoil med en film jag glömde återlämna idag. Och kanske hyr jag filmen "Ponyo", en japansk barnfilm som handlar om nåt barn som heter "ponyo". Kanske. Läser somsagt inte baksidor av omslag.
Jag har inte ens kollat på den här trailern. Men hursomhaver kanske ni tänker;
"Fan vad omoget, ska hon titta på japansk barnfilm. Varför? Åh gud assåh".
Men till er kan jag bara säga en sak:
Japanska filmer kickass. Det är inget gulligull och pussipuss där inte, snarare tvärtom. Folk som sett "Silverfang" förstår vad jag menar. Där dödas de till höger och vänster, och blodet ska vi inte ens tala om. De skriker "Satan" så fort något inte går världen.
Men är jag ute efter blod? mm.. Nej inte direkt. Jag är ute efter äventyr och fantasivärldar.
Av någon anledning mättar japanska barnfilmer mitt begär.
Lite tips på bra filmer:
"Spirited Away"
"SilverFang"
"Min vän Totoro"(kattbussen är dock så jävla skräckinjagande att jag vill dö).
va knäppt, den såg jag jocke och barnen igår! och jag har inte ens läst din blogg på evigheter så jag visste inte att du skrivit det.
sen min vän toroto tyckte jag var rätt kass.
