Har ni känt någon som sugit ur er energi till den måtta att ni bara vill skrika?
- Det har jag

Och det aint pretty, det kan jag lova. Tillslut dras man ned själv till den grad att man biter på tånaglarna i fosterställning varje natt. På ett ungifär. Men tillslut lessnar man också, och fattar att det inte är en hållande situation. Då säger man adios amigo och fortsätter med sitt liv, det är inte svårare än så.

Idag är jag prisbelönt författare med imponerande framtidsaspekter, utan några somhelst problem i min vardag. Eller?

Hehe nej jag bara skojar. Inte om biten att jag varit i kontakt med energisugande människor, bara biten om mina imponerande framtidaspekter.


Har man en energisugande människa i sitt liv, är det bara att byta till en lågenergimänniska... ööhh... Det kanske inte är så bra heller. Försöker hela tiden säga fantastiska saker som kan få er att granska er egen vardag, men nej!

Hur i helvete ska man lyckas?