Just nu befinner man sig i malgonäs och tittar på klänningar. Det är en pina. I början var det roligt, men sedan blir man helt fixerad och galen! "passar den mig? Hur skulle den sitta? Ska det vara utan axelband?". Arghh!!!



Jag blir seriöst galen. Jag sitter och svettas inne i köket helt själv medans de andra springer runt och lever sina liv. Jag slår på tangenterna i ren despiration och önskar nästan att jag vore död. Nej det är en överdrift, men det vore kul om man hittade en klänning så man fick den biten undanstökad.

 jag fick förresten ett par vantar av Susannes mamma, och de är hur snygga somhelst. Lila. Rosa är min mössa. Jag är som en färgklick i en svartvit vardag!! hallelujah!



Nu kommer Susanne och skriker(sjunger) " we are the world, we are the children". Hon måste sjunga så för att hon har barn, och jag måste sjunga det för att hylla michael jackssons död. Nej jag skojar bara.


Vi hörs!