Nu är alla hemma igen, och det känns skönt. Att vara ensam ibland, i alla ära, men trevligast är det att vara tillsammans. Ja till en viss gräns. Man vill ju inte lessna på varanndra och strida i otäcka blodfejder.



Nu ska jag sova, håller på att falla ihop. Eller falla framåt kanske, sitter vid daniels laptop. Skulle mycket väl kunna använda den som huvudkudde i sängen... eller kanske inte.


Godnatt