Hejsan! Mitt inlägg ikväll är en aningen allvarligare hehe. Får se om ni orkar läsa.



Jag såg ett program ikväll på svt, "Uppdrag granskning" och blev förvånad över hur berörd man verkligen blev av inslaget. 

 Jag brukar i normala fall inte sitta och bita mig i läppen när jag ser på program som dessa. I början var jag inte ens säker på varför jag reagerade som jag gjorde, men såhär i efterhand kan jag få en uns.


Lite kort om vad det handlade om;

- "Att anmäla en våldtäkt och sen genomgå en rättslig process är för många oerhört jobbigt.
14-åriga Linnéa orkade det men när hon vunnit i rätten fortsatte mardrömmen. Gärningsmannen, en 15-årig skolkamrat, dömdes i både tingsrätten och hovrätten för våldtäkt mot barn. Men trots de fällande domarna utsätts Linnea för smutskastning och kränkningar och tusentals människor på internet tar parti för våldtäktsmannen."¨

-


 Jag känner till människor som dessa. Folk som håller ihop, och som dessutom håller på helt fel person i tron om att denne är fantastiskt. Lyssnar helt på en part, utan att bry sig ett piss om vad andra säger, framförallt personen det handlar om. Och tro mig, det ligger mig väldigt nära. Och om en person jag älskar och värdesätter väldigt högt i mitt liv.


Jag vet tillochmed en tjej som blev våldtagen i Vilhelmina där jag bodde, och i samma fall som detta, blev hon utmobbad av skolkamrater på de mest motbjudande sätt man kan tänka sig. Min mage vreds sig av äckelkänslor när jag fick reda på vilka saker de hade utsatt henne för.

Telefonsamtal, videos på Youtube och sms, där de beskrev om vilken äcklig liten hora hon var.

Jag skiter i om hon hade ljugit eller inte, vad som är sant eller ej, för det vet bara hon och gärningsmannen. Och vem är jag att säga att hon ljuger? Utan några somhelst bevis? Det är inte min sak, och det enda man kan göra är att lyssna och försöka vara så förstående som möjligt. Vara opartisk. Eller inte, det känner man ju själv. 


-  När sen dommen kommer, får man väl för i helvete tro att de tagit rätt beslut. Inte fortsätta som ett gäng bondsluskar med krattor och facklor i nävarna.

Nej, jag blir så förbannad på människor. Hur kan de vara så dumma i huvudet? Hur kan de gå så långt? Hur kan de baktala någon annan så pass katastrofalt utan att ens tänka på konsekvenserna? 

Ni är insnöade. Och jag hoppas att ni en dag inser hur dåligt ni betett er, och att ni borde skämmas.

..men det som är värst, är faktiskt att de allra flesta aldrig kommer att förstå. Och om er tycker jag jävligt synd om.