Tiden tickar, "Tick tack". Det känns lite vemodigt att lämna Vilhelmina, men samtidigt skönt. Gud vad jag babblat om detta! - "jag kommer att sakna vilhelmina bla bla bla".


Nu skriker barnen. Det alltid någon typ av drama som utspelar sig i detta hus, det enda som skiljer sig är vem som ska spela över mest. Jorden går under om de inte får tex en glass, eller om någon tittar på dem fel. 

 - De är med andra ord väldigt lättretliga. Och det uppskattas ju av dem som älskar att retas.

Jag däremot, jag säger mest till dem när jag blir störd. De brukar lyssna ibland, men ibland inte. Det är så barn är! Men de kan också vara hur hjärtliga somhelst. Helt underbara.



Fick nyss veta att min moster hämtar mig/oss på bullhållplatsen imorrn! GUD vad skönt! Tack snälla du.