Första dagen på fritids var minst sagt intressant. Alla barn tittade på mig, ropade och frågade vad jag hette. Den biten var väl givetvis inte svår, bara att svara på frågorna liksom. Men när vi skulle diskutera min härkomst började komplikationerna uppstå.

Barn: Var kommer du ifrån?

Jag: Norrland! Vilhelmina i Västerbotten. Samma ställe som Linda Isaksson!

Barn: Norge?

Jag: Nej! Vilhelmina i Sverige. Linda Isaksson, har ni inte hört talas om henne? Brukar ni aldrig se "Bonde söker fru"?

Barn: Nej. Jag ser aldrig på sånna gammprogram, bara "Landet brunsås" ibland.

Jag: jaha.. Då missar du något!

Sedan trappades det upp a notch..

Annat barn: Kommer du från Finland?

Jag : Nej, det gör jag inte

Barn: Du pratar ju som om du kommer från Finland! Finlandssvenska!

Jag: Nej! Det gör jag inte alls det!

Barn: Jo det måste du göra

Jag: Nej det gör jag inte!



... så har det fortsatt fram tills bara för något dag sedan. Nu tror jag de börjar fatta att jag åtminstånde kommer från samma land som dem. Finlandssvenska.. Pjöh! Inte för att det är något fel i sig, men NEJ! nej nej nej! Perkele!