När jag vaknade imorse möttes jag av en gnista i ögonvrån. Jag tittade ut och trodde först att någon lagt vita lakan över hela gårdsplanen. Men nej. Det var... SNÖ!

Inte så svårt att gissa dock. Vem lägger lakan på gården?

Hursomhelst. Min spontana reaktion blev som följande : Damn o damn. Ska jag åka skridskor till pendeln varje morgon? Jag är alltid försenad och brukar jogga den lilla biten. Lär halka och bryta bäckenet.

Är det syndigt att tycka såhär när man är Norrlänning? Jag är uppvuxen i en skog i princip. Men massor av snö. Jag gillade snön. Men då var jag 9 år. Idag är jag 22.

Sen är jag absolut inte emot att åka madrass, bygga grott etc. Men hur ofta hittar man någon som är villig till detta? Och när har man själv orken? Arsch!

Oh the horror... the horror!



Såhär såg det ut utanför mitt klassrumsfönster.
Det mesta har dock smält bort nu.