Jag sitter här och tänker på London och hur roligt jag hade där, och om hur jag längtar hem till Vilhelmina. Jag tänker på alla som får mig att dra på smilbanden i ren extas (ni vet vilka ni är).

De vet det mesta om mig, det allra värsta iallafall, och inget skulle chocka dem. Dem får mig att skratta och vara glad, och de finns där när jag är nere. Ja herregud, om alla ändå hade privilegiet att ha så bra vänner som mig! Då skulle världen vara en finare plats. Jesus hade varit stolt. Mighty proud. Alla skulle stå i en välorganierad ring och sjunga "kumbaya my lord" .






Denna låt är till er ;





Hahaha tog mig hundra år att hitta den. Suck vad b.